Tvångssyndrom eller OCD (Obsessive Compulsive Disorder) innebär att man har tvångstankar och/eller utför tvångshandlingar. Tankarna och handlingarna är irrationella eller klart överdrivna. Grubblerier och beteenden som syftar till att minska ångest och upplevda ”risker” skapar problem i vardagslivet.
Man kan vara rädd att skada sig själv eller andra. Ibland är tankarna tydliga och medvetna, men ofta är de diffusa och svåra att fånga.
Överdrivet tvättande och undvikande av att komma i kontakt med ”smutsiga” föremål som t.ex dörrhandtag kan utvecklas vid rädsla att smittas eller smitta andra med allvarliga sjukdomar. Rädslan att skada sig själv och andra kan också komma till uttryck i starkt överdriven kontroll av att spis, TV, strykjärn är avstängda, dörren låst, vattenkranar stängda.
Man kan också vara rädd att vålla skada genom att tänka ”fel” tankar t.ex om sex eller i religiösa frågor. Försöken att kontrollera tänkandet ökar på sikt rädslan och leder till mera tvångsbeteende.
Ett behov av att ”känna på rätt sätt” kan leda till stereotypa upprepanden tills det känns rätt.
Ungefär två procent av befolkningen lider av tvångssyndrom och det är lika vanligt hos kvinnor och män. Debuten sker oftast före 15 års ålder.
Vid KBT-behandlingen identifieras tvångsmässiga sätt att tänka och agera. Man lär sig sedan sätt att tänka och agera mera rationellt och mindre ”känslostyrt”. ”Exponering” och ”responsprevention” är viktiga inslag i behandlingen.
Förening för personer med tvångsproblem: http://www.ocdforbundet.se/
