Specifik fobi innebär att man är mycket rädd för en speciell situation eller ett objekt och att rädslan är mycket starkare än vad situationen kräver. Förnuftet säger att en liten svensk spindel är ofarlig, men känslan som säger att den utgör ett allvarligt hot mot mitt liv är starkare. Om man utsätts för det obehagliga reagerar kroppen med en stark ångest som kan te sig som en panikattack. Trots att man vet att rädslan är överdriven, försöker man på alla sätt slippa hamna i dessa situationer. I de fall då man inte kan undvika situationen uthärdar man med stark ångest. Diagnosen innebär att man hämmas av sin fobi och på grund av rädslan inte gör saker som man skulle vilja.
Ordet fobi härstammar från grekiskans Phobos (fobod) som betyder flykt, panisk rädsla och skräck. Phobos tillhörde gudafamiljen och ärades för att han kunde framkalla skräck hos fiender men skyddade sina egna
Några vanliga specifika fobier är;
rädsla för djur (ormar, spindlar, hundar, kackerlackor, maskar, sniglar m.m.)
rädsla för blod, injektioner, skador (vaccinationer, blodprov m.m.)
rädsla för ”naturföreteelser” (åska, vatten, mörker, höga höjder m.m.)
klaustrofobi (trånga utrymmen som hissar, toaletter)
samt flygrädsla, rädsla att kräkas, rädsla att inte kunna svälja, rädsla för starka ljud.
Den bästa behandlingen vid fobier är KBT (kognitiv beteendeterapi). Vid behandlingen utsätter man sig gradvis för det man tycker är obehagligt samtidigt som man förändrar sitt sätt att tänka och agera. När man stannar i de situationer man tidigare undvikit eller flytt ifrån upptäcker man att obehaget minskar. Behandlingen är konkret och ges ofta under kort tid. Ofta är ett eller några få behandlingstillfällen tillräckligt. Patienten och terapeuten är överens om varje steg så inga överraskande moment förekommer. Principerna för behandling är enkla, men det är viktigt att terapeuten är väl utbildad för att fobin inte ska förvärras av en felaktigt genomförd behandling.
